Söker vi inte alla efter den där stillheten? Den som får oss att inse att allting är precis som det ska, och att det därför är lika bra att njuta av resan – var den än tar oss. Att det enda sättet att förbättra världen är genom att leva ut vårt fulla potential.

Ibland är det de mest oväntade platser som bidrar till att vi får insikter som den som just inledde detta inlägg. Det kan vara sittandes på en stubbe i skogen eller blickandes ut från en skärgårdsbåt i Göteborg. Ofta är det när vi minst anar det som någon sorts klarhet slår ned på oss som en blixt från en klar himmel.
Kanske beror det på att vi har den mentala garden nere. Att vi inte är upptagna med att analysera och rättfärdiga våra beteenden. Utan att vi bara njuter av den stund som är här och nu.

Naturen är bra på det där: Att plocka av oss våra pretentioner och masker. Sitter man på en färja från Styrsöbolaget och filosoferar, på väg mot Brännö – ja då är det lätt hänt att man blir lite visare på kuppen.

Det är därför det är så viktigt att kasta loss från vardagen. Speciellt om man bor mitt inne i staden och bara ser betong och bilar hela dagarna. Det gör något med våra sinnen – får dem att bli hårda och enkelspåriga.

Att ge sig av ut till skärgården på västkusten är att åter få lite flexibilitet till våra tankar och i slutändan: Vår själ.

Upplevelser är därför något av det bästa som vi kan unna oss själva. Visst är det kul med nya prylar, men du får inte ta med dig dem ner i graven ändå.

Låt skog, mark och vatten ge nytt liv till dina trötta tankar och fylla kropp och sinne med vitalitet.